Så lätt att glömma

Här är den sista saken jag köpte på panduro och även den mest betydelsefulla. Jag har nämligen kommit på att jag ska börja skriva en minnesdagbok. En liten fin bok med små korta minnesmeningar om saker som hänt tillsammans med olika personer som jag vill komma ihåg. För tänk hur mycket det annars är som försvinner. Läggs bort någonstans i minnet för att tillslut nästan glömmas bort helt. Tankar, händelser, ord och känslor. Hur det var att vara i olika situationer just då när dom inträffade. Så små saker men ändå så synd att glömmas bort. Det är nog den bästa idén jag fått på väldigt länge.
 
 
Idag börjar jag kl 10 (men gick, morgonpigg som jag är, upp 6 som vanligt) och slutar 5 och efter det ska jag över till kära kusin Sofia med familj! Hoppas alla får en underbar dag! <3
 
 
 

Tankar

Många som ser det jättestora kollaget jag gjorde igår tänker säkert ”jaja men det var bara en hund, ge dig, sluta peppra”.
 
Ja Ella var en hund men hon var definitivt inte bara en hund. För mig betyder djur och speciellt hundar väldigt, väldigt mycket och jag tror inte att någon som inte haft ett djur och fäst sig väldigt mycket vid det riktigt kan förstå det. För mig är inte hundar bara husdjur utan också familjemedlemmar och relationer i livet jag värdesätter väldigt högt. Jag har alltid varit väldigt mycket hos min farmor och farfar, och Ella och jag har alltid haft en ganska speciell relation. Ella var, särskillt när hon var yngre, en ganska speciell hund som inte tyckte så mycket om att mysa och gosa och när hon väl ville ha närhet skulle det vara på hennes villkor. Om saker inte skedde på hennes villkor kunde det sluta med en lite smått blodig näsa eller något liknande vilket min pappa mycket väl fått erfara. Men när man testar gränserna som min kära far har en tendens att göra i ganska många situationer så får man faktiskt ta och skylla sig lite själv tycker jag! ;)
 
Vid ett besök i Norge kommer jag ihåg att farmor berättade att dom till och med gjorde en liten ramsa där som gick ” Ella-bella söta snälla, Ella-bella käftesmälla”. Men det var ju bara så. Hon var ju Ella. En liten otroligt fin, rund och go hund med mycket krut och temperament. Men mellan mig och Ella var det på något sätt annorlunda. När jag kom hem till farmor och farfar och Ella kom springande mot dörren med ett brett leende och en svans som gick i 190km/h brukade farfar ibland säga ”Här kommer favoriten!”. Och det var ömsesidigt. Hon var ju på ett sätt min lilla favorit också och en hund som jag trotts allt litade på till 110 %. Jag var inte ens 5 år när jag följde med farmor och farfar och hämtade Ella på Xitamiz kennel och sedan dess har vi på något sätt hört ihop. För oavsett hur mycket vi gosade, myste eller krälade runt på golvet och lekte tillsammans så morrade hon aldrig åt mig oavsett om hon var låg och sov och ingen annan ens fick peta på henne. Jag fick liksom på något sätt göra allt som de flesta andra inte fick och för mig var det ofattbart nog självklart.
 
Så många minnen man samlar på sig under 14 år. Som alla gånger jag sovit hos farmor och farfar i fjällen och Ella legat på helspänn i min fotända från kl 5 och bara väntat på att jag ska röra ett finger för att jag sedan skulle få hela ansiktet dränkt i hundsaliv eller alla gånger hon kommit och borrat ner huvudet i soffan mot benet och gjort en kullerbytta för att sedan hamna på rygg så att jag skulle klappa henne på magen. Alla små saker som jag minns. Det är svårt att beskriva relationen jag och Ella hade men en sak som är säker är i alla fall att hon är och kommer alltid vara väldigt saknad.
 
Jag vet att många tycker att jag är otroligt fånig som bryr mig så mycket om att en hund gått bort men det får vara så. Ella har betytt otroligt mycket för mig och så är det bara. Min lilla busa.
 
 
Bild från http://www.pinscher.se/X-Elaiza.html
 
 

Hur blir det?

Jag har tänkt en hel del på det här med att börja på KTH. Starten för ansökningar började strax före jag åkte upp till Nysätern och jag tänkte ta och skicka in min ansökan antingen samma dag jag kommer hem eller på måndag om jag behöver någon hjälp av syon(som dock är sjukskriven men nu äntligen har dom skaffat en vikarie så det ordnar sig ändå).Jag är 99,9% säker på att det blir KTH jag kommer gå på. Det skulle vara något ganska extremt som skulle hända för att jag skulle börja någon annanstans.
 
Hur som helst så har jag en ganska stor kontainer med funderingar om hur det kommer vara och kännas och så. Allt ifrån kurserna till den dagliga rutinen till hur man ska klä sig. Om jag nu tar klädsel som ett exempel, hur klär man sig egentligen på KTH? Kan man ha på sig lite vad man vill och sticka ut lite eller går alla klädda i ungefär samma prydliga stil?
 
Vad jag hoppas är att folk klär sig lite mer udda och vågar ha det alla andra inte har. Jag menar jag valde ju bort Handelshögskolan dels för att jag vet att dom klär sig som små kostymnissar(dock definitivt inte bara därför). Inget illa menat men jag skulle vilja ha några sista år som jag kan klä mig lite som jag vill innan "kostymnissetiden" och "allvaret" börjar. Jag tycker ju om lite mer udda stilar om man säger så.
 
Funderingar, funderingar... Vi får väll se hur det blir helt enkelt!

Otroligt dålig på att blogga

Jag har varit otroligt dålig på att blogga på sistone men det ska bli ändring på det nu. Jag har märkt att Sims tar all kreativitet jag brukar ha så nu ska jag ta och sluta spela för ett tag och i stället göra som jag brukar och agera ut all kreativitet genom bloggen och målning. Just nu snurrar det i huvudet om framtid, skola, ekonomi och allt som hör till och jag har nu bestämt mig för att börja hamstra som en galning på momangen. Och sommarjobba ska jag också göra har jag kommit på och som den kontrollfreek jag är så har jag allt nedsrkivet på papper och hädanefter ska jag bara köpa saker som jag ska ha senare. Förrutom en sak som jag ska köpa senare men det har jag redan sparat ihop till.
Ja som sagt det snurrar men det är väll egentligen lika bra att jag börjar hamstra redan nu och är jättesnål mot mig själv så det blir bra sen när jag flyttar! Dessutom kan jag konstatera att jag börjat se fram emot sommaren och studentlivet. Det är så underbart att ha en plan och kontroll över framtiden, annars börjar jag bara noja och skrämma upp mig! Nu ska jag krypa till kojs, god natt!

Projektarbetsdag

Kom precis till skolan och gick till NVs projektarbetsrum eftersom vi har fått hela dagen till att arbeta med våra projektarbeten och möts av en liten gul post-it lapp där det står att rummet är bokat mellan 12.15-14.00 för nationella prov. HUR kan man få boka ett rum som är tillägnat NV för att alla 3or där ska ha det till projektarbetsrum samma dag som vi fått hela dagen till att jobba med med projektarbeten? HUR är det möjligt??? Varför kunde dom inte bara bokat ett grupprum istället? Och vilken begåvad människa är det som tillåtit någon boka rummet? Jag menar visst att lärare behöver andra rum för lektioner och att dom inte håller koll på att rummet redan behövs till annat men vem är det egentligen som lånat ut det?! Ån vad trött jag blir.
 
Blir nog en ganska lång dag idag för min del. Blir nog kvar här med projektarbetet till 4 och sen ska jag hem och plugga inför några muntliga presentationer men sen när jag är färdig med det tänker jag gå och sätta mig framför brasan med en kopp te och mysa med Dezzie.

Nostalgitripp

Fick nyss en liten lostalgitripp när jag stod och torkade diskbänken och pappersrullen på bänken tog slut. Kom på att farmor och farfars förra hundar Yankie och Cerina alltid brukade få tomma pappersrullar som var vikta i kanterna som en halvmåne med godis i när jag var liten och att jag brukade få ge dom till dom. Underligt vad man kan komma på ibland. Jag menar jag måste ju högst ha varit 4 år. Var bara tvungen att göra en sån till Dezzie.
 
Yankie tv och Cerina th

Dissekera kohjärta?

Sitter och har en lite längre rast nu innan sista biologilektionen som jag fortfarande inte vet om jag ska gå på. Den är frivillig eftersom vi ska dissekera kohjärtan. När han föst sa det för någon månad sedan var jag helt hundra på att jag inte skulle gå på den med tanke på hur jag är med blod men nu tvekar jag lite. Jag menar ett hjärta, alltså en muskel, alltså en bit rått kött. Jag har ju inga problem med rått kött annars så egentligen skulle det ju kunna gå.Mitt lilla blodproblem uppstår ju hittills bara när jag eller någon annan gjort illa sig och inte när jag ser rått kött. Sen vill jag bara poängtera att jag inte är rädd för blod utan jag bara reagerar på det. Varför vet jag inte. Egentligen behöver jag inte ens se blod. När jag var uppe i Åre och skulle rida på en ardenner och blev kliven på tån så räckte det med att jag såg att den blev blå så började jag må illa, bli kritvit i andiktet och få ringande öron. Har i princip alltid varit så och jag har ingen aning om varför men så är det i alla fall.
 
Tror jag ska ta och prova gå dit i alla fall. Jag menar funkar det inte kan jag ju alltid bara gå därifrån. Om jag inte redan ligger på golvet med benen uppe i luften det vill säga...
 

Mitt huvud ger igen

Jag tror mitt huvud fått nog av mig och gör ont i protest för allt det fått utstå förra veckan. En bula i pannan och ett jack mitt på skallen verkar inte ha varit någon höjdare så det tar ut allt det kan av min förkylning och ger mig en rejäl huvudvärk som grädde på moset.
 

Jadu, vad ska man säga?

HUR i hela friden kan man städa bort en mobil??? Ja jag har faktiskt ingen aning men det har jag lyckats med i alla fall. Prydligt och fint undanstoppad i en låda låg den. Och har jag något minne av att ha lagt den där? Nix. Jag är rädd att "minne som en guldfisk" inte längre räcker till för min del.
 
Men nu är det bara kameran kvar med andra ord och jag är hoppfull. Jag sa ju att allt skulle ordna sig bara mamma och pappa kom hem igen, men nu blir det natti natti!
 
 

Jag är officiellt en elektionikmördare

Sitter med Heidie och kollar på Big bang theory medan det är reklam på x-factor. Har otroligt dåligt med nya foton för kameran vill inte riktigt samarbeta. Autofokusen funkar bara inte, spelar verkligen ingen roll vad jag gör men jag hoppas att jag missat något i inställningarna och att pappa(som vanligt) kollar på den och får den att fungera efter 2 millesekunder när han kommit hem. Detsamma gäller min telefon som numera inte vill visa nya sms. Jag borde seriöst levt för 50 år sedan utan någon speciell elektronik. Det räcker med att jag rör vid någon sorts elektionik så går den sönder. Jag mördar helt enkelt elektronik.
 
I brist på andra bilder lägger jag ut en jag tog för ca en vecka sedan innan snön kom

Tomten bor på Öland

Tack vare säsongens Bonde söker fru så har jag kommit på en sak. Tomten bor på Öland och heter Bengt. Han har dessutom inga renar, han har lamor. Därför har jag bestämt att årets pepparkakshus ska ha en släde med lamor framför!
Trotts att jag kanske tycker att Bonde söker fru är ett av de bästa programmen som går på tv:n just nu är väll inte herrn här nedanför och jag helt överens om saken. Men som tur är så är jag klart mest envis!
 

Hårda soffor

Nu har jag ett bevis för hur otroligt hårda sofforna i skolan faktiskt är. På grund av att dom antingen inte ville lägga ut knappt några pengar alls på sittplatser när dom rustade skolan, att dom inte ville att man skulle sitta/ligga så pass skönt att man skulle kunna somna eller att dom helt enkelt ville göra det skönare att stå än att sitta för att slippa ha så många sittplatser, så köpte dom in dom absolut mest obekväma sofforna dom kunde hitta. Nu har jag till och med fysiskt bevis för hur hårda dom är nämligen en stor jäkla bula i bakhuvudet. Hur i hela friden kan man få en bula av en soffa?! Det ska inte kunna vara möjligt!! Det låter ju helt absurt! När man faller baklänges i en soffa ska man väll ändå inte känna att hela huvudet är på väg att gå i två delar?? Eller???


Nu är hösten verkligen här

Själv känner jag mig dock lite tankspridd och inte riktigt som jag brukar. Tror jag behöver få andas lite och få lite lugn och ro och bara tänka. Samtidigt är jag lite spänd inför helgen med bröllop och allt som hör till. Var till Susanne och Fredrik igår och diskuterade lite kring upplägget och så och jag tror det kommer bli ett jättefint bröllop! Det är upp till mig att fånga det på bild bara... Lite nervös men jag hoppas det går bra!
 

Bloggpaus en vecka, tillbaka lördag 22/9


Övertaggad

Typiskt mig att bli övetaggad på saker och ting. Igår var jag superglad över att det snart är höst och nyss hittade jag på massa julbilder så nu längtar jag som bara den efter julen. Sen har jag kommit på att jag vill göra om i mitt rum, samtidigt som jag först och främst borde städa mitt rum. Sen har jag också kommit på att jag skulle vilja lägga ner lite mer enegri på att fixa en riktigt bra frukost varje morgon så att det blir en roligare start på dagen efter att ha ätit frukost med Heidie igår och sett hur hon fixade och donade med persikor och nötter och annat. Sen skulle jag vilja börja skissa mer och köpa speciella skisspennor från derwent i färg men samtidigt börja måla på Heidies och Linneas tavlor. Sen borde jag kanske lägga ner lite krut på skolan och se till så jag ligger före i det mesta så att jag kan chilla sen. Dessutom blev jag otroligt baksugen imorse när jag åt frukost och kollade på nyhetsmorgon och dom höll på att baka där. Och nu i stället för att göra någon av alla dom här sakerna jag vill göra sitter jag och slösar bort en massa tid och skriver ner det i en enda jättelång text här på bloggen. Dagarna borde vara dubbelt så långa helt enkelt.

Tack?

I vanliga fall brukar jag älska ICA-reklamerna. Tänk hur länge dom hållit på nu egentligen och ändå på något sätt funkar dom fortfarande. Dom går hem nästan varenda gång, förrutom den nyaste. Kanske den deppigaste reklamen som går på TV just nu; "Sommaren är över. Välkommen tillbaka". Jaha..? Tack för uppmuntran. Egentligen har jag inget emot att det börjar dra sig mot hösten men när jag såg den där reklamen kändes det i princip som om världen tog slut och vi kommer leva i bäcksvart mörker i 8 månader innan ljuset kommer igen. Och vaddå välkommen åter? Man handlar väll lika mycket på sommaren som vad man gör på hösten? Dessutom kanske ordet över är det mest deppiga som finns i hela ordboken.
 
Jaja sommaren är inte helt över än och när den är det får man se fram emot andra saker! Nu ska vi vara positiva här!

A little bit of heaven

Har precis tittat färdigt på A little bit of heaven. Fy. Jag tror aldrig jag har grinat så mycket till en film någon gång i mitt liv. Den slog till och med Marley and me vilket säger ganska mycket med tanke på att det är en hund som dör i den filmen och alla som någon gång tittat på film med mig där en hund dör förstår vad jag menar. Jag vet inte varför men jag grinar mer när hundar dör än människor, förrutom nu då. Fy säger jag bara. Usch! Men det är samtidigt skönt med sånna filmer ibland. Aja bra var den i alla fall!

Sommaren är definitivt, absolut inte i närheten av slut

Det jag inte tycker om med sommaren är alla mode-updates om det nya "höstmodet". Jag menar hur mycket förstör inte det sommarstämningen man just kommit in i? Vi har just kommit in i sommaren. Jag fick sommarlov för en vecka sedan. Dom flesta har inte ens fått semester än. Vad hände med att leva i nuet egentligen? Jag citerar min kära mattelärare(som alla som har träffat vet vem jag menar): Ta det lugnt. Lugna ner er. Helt seriöst! TA DET LUGNT. Låt mig få njuta lite här. Sluta rasera mitt fantastiska humör. Ni lyckas bättre än stormen där ute just nu.
Jag vill förtsätta att shoppa en massa tunna sommarkläder och inte bunkra upp med tjocktröjor som tar upp hela garderoben. Jag vill njuta av årets bästa årstid så snälla TV4 ta inte fram hösten än. Steffo och Jenny har precis hunnit sitta uppe på taket av studion för första gången iår ta inte fram mer varma kläder på sommarrean. Det finns sommarfynd där också så plocka fram och visa dom i stället är ni snälla

Stolt nörd!

Imorgon är det sommarlov. Från och med nu kan jag göra i princip vad jag vill för jag har ingenting som jag måste göra längre. Dessutom har jag idag fått reda på att efter sammanlagt ca 75 timmars slit hemma och 80 i skolan så har jag fått mitt mvg i biologi och det känns så jäkla bra kan jag säga.

Idag kom jag att tänka på alla människor som jag gått i samma klass som genom tiderna(okej det där lät ju som om jag levt i hundra år men de senaste 12 åren då om man säger så). Tänk hur många man fortfarande hejar på när man ser dom. I mitt fall är det nog ca 10 % och då kanske jag ändå försöker heja på 20 men hälften oftast brukar titta bort och låtsas som om dom inte ser mig alltså är vi nere på 10%. Men det gör inte mig så mycket. Speciellt inte en dag som denna. För en dag som denna kan jag lugnt kalla mig själv för stolt och opopulär nörd!

Sen frågade jag en vän idag(som just blivit ganska totalignorerad) rent hypotetiskt vad som skulle hända om ett par år om jag blev en så pass högt uppsatt "business woman" att jag blev lite smått känd. (Rent hypotetiskt nu alltså ;) ) Om dom här personerna som är så mycket mer poppis än mig nu skulle heja på mig då. Svaret jag fick var "ja, definitivt". Visst är det väl ganska komiskt! Men jag kan stå för att jag inte är speciellt populär eller cool. Rentutav gaska töntig! Alla har olika mål och och att bli populär är inte ett av mina. Att komma långt i mitt liv däremot, ligger helt klart väldigt högt.

Vart jag hamnar i mitt liv vet jag inte i nuläget. Jag vill testa mina gränser och kolla om jag har några. Så långt vill jag gå. Och jag tror att med min envishet kommer jag komma åtminstone en bra bit på vägen. Därför är jag gärna nörd som nog många kallar mig. För med mina betyg och fantastiska och flummiga vänner tror jag att jag kommer komma långt! Och rent hypotetiskt, om jag nu skulle komma så långt som jag beskrev här ovan, undra vad folk skulle göra om dom bara såg mig på stan eller något liknande flera år från nu. Jag bara undrar ;)

Just nu är jag bara så jäkla lycklig och det är ganska sent så ni får ta mitt inlägg här med en nypa salt! Det är definitivt inte så att jag vill nedvärdera någon med det här inlägget utan bara lite funderingar jag har sådär on ni förstår vad jag menar. Sen att jag kan tycka att det är ganska töntigt att man inte kan heja på före detta vänner eller klasskompisar i fall att ens egen status skulle sjunka lite, är ju en annan sak ;)



//en stolt nörd!