Har försökt sova i 2,5 timmar nu men det går bara inte. Jag ligger bara och tänker hela tiden och det går inte att sluta! Känns som, jag vet inte riktigt, men som om jag nästan skulle vilja göra något radikalt. Känns som om jag skulle vilja ägna mycket mer tid åt min kreativitet och börja leva livet fullt ut ännu mer än vad jag redan gör. Bara skita i vad alla andra tycker och bara leva. Det finns så mycket jag skulle vilja få ur mig som bara ligger och bubblar. Skulle vilja börja måla 10 ggr så mycket mer och inte för något syfte utan bara för att jag känner för det och får idéer som jag vill utveckla på papper. Helt ärligt så skulle jag i princip vilja sluta med saker som ta för mycket tid. Som att i över huvud taget titta på tv eller film om det inte är för att umgås med vänner eller familj. Och att nästan sluta med att sitta vid datorn om det inte är för att fixa med bilder eller musik. Typ kolla facebook en gång per dag i typ 5 min och sen ägna livet åt bättre saker som att våga uttrycka mig så som jag känner för att göra. Det enda jag egentligen skulle göra på internet skulle vara att söka inspiration och blogga för att få lite perspektiv på saker och ting.

Jag vet inte men jag skulle vilja våga skriva in alla texter som jag skriver på bloggen, även fast dom jag ibland skriver om känner igen sig och vet att det är dom jag skriver om. Men varför skulle jag egentligen låta bli om jag känner för att få ut dom och sluta tänka på dom(för det är självklart så att jag aldrig ens skulle tänka tanken att hänga ut någon person)? Jag kan ju bara vara den jag är och helt ärligt så vill jag verkligen inte vara någon annan heller. Jag tycker inte det är något fel med det. De som inte gillar det jag skriver får väl helt enkelt låta bli att läsa det då. Jag får jämt upp texter i huvudet och när jag väl börjar skriva ner dom på papper går det inte att sluta. Jag kan skriva 10 fulla a4-papper ibland.

Att texterna ofta kanske inte är så glada är väl egentligen på något sätt bra. Det tycker jag i alla fall. Jag menar jag skriver ju för att få ur mig saker. För att få sluta tänka på dom. Jag mår bra och jag är lycklig. Jag har ett riktigt bra liv men självklart som alla andra har jag upp och nedgångar men för att slippa nedgångarna tycker jag det är jätteskönt att skriva. Så varför skulle jag egentligen låta bli?

Just nu är jag så jäkla sugen på att börja måla med akvarell. Tror jag tar på mig lite väl långa projekt när det gäller målning och jag tröttnar ofta i slutändan. Så jag tror inte jag ska ta på mig något långtidsprojekt förrän jag verkligen har tid för det. Kanske det dröjer ända tills nästa sommar. Vem vet.

Men tänk vad mycket mer tid jag skulle få om jag började måla varje dag efter skolan som avkoppling från läxor. Jag menar att titta en timme på tv går ju så jäkla snabbt och man drar alltid ut på tiden för att slippa gå tillbaka till läxläsandet. Men att måla eller varför inte ibland bara gå ner på bryggan och sätta mig i en halvtimme. Det ger så mycket mer och man slappnar av utan att slösa så mycket tid när man ändå inte känner att man tagit någon paus efter dator eller tv.

Dessutom vill jag gå in ännu mer än vad jag gjort förut för skolan men samtidigt känna att jag har ork till det. Jag vet inte riktigt men det känns så för tillfället iaf.

Jag förstår om det här inlägget är helt knas och kanske ibland helt oförståeligt men jag är trött och som alltid helt knas på kvällarna. Om en vecka kanske jag känner helt annorlunda, vem vet. Som sagt är det sent så nu ska jag försöka slapna av och lägga mig på mammas spikmatta. God Natt!